Sock, sockare...
När min fru och jag passerade spärrarna på iskalla T-centralen efter en tvåveckors utlandsvistelse i något varmare klimat så utspelar sig en intressant episod. Spärrvakten var uppenbarligen mycket bevandrad i söderomsöderstockholmsk folkmun, (alternativt dialektalt fantasifull mytoman), för när min fru sträcktte fram remsan och förklarade att "Sockenplan" var hennes slutdestination, så skrek spärrvakten av glädje: "En sockare! En sockare!". Min fru tittade förvånat på honom, och han fortsatte: du ska inte säga Sockenplan, du ska säga Sock. Ja, Sock ska du säga".
Så var det med den saken. Jag är en sockare som bor vid Sock. Tydligen.