SoGlo, Tokyo?

Mina vänner har länge hyllat den gröna linjen som den överlägset bästa i tunnelbanenätet (jag har som ensam cowboy pliktskyldigt, men förgäves, sökt förfäkta röd linjes bättre punktlighet). Därför var det inte utan förväntan som mitt nya dagliga åkdon skulle bestigas i morse. Men mitt första intryck som nybliven stamresenär på grön linje blev negativt. Jag blev nämligen varse att tågen från Hagsätra mot City - trots morgonrusning - gick i 10-minuterstrafik! Tågens proppfullhet liknade det man sett från Tokyos T-bana. Det återstå att se om denna belastning var en engångsföreteelse eller om det är så här varje morgon. I det senare fallet borde man kanske organisera nån form av protest mot denna trängsel, som sällan syntes till på röd linje från Fruängen.

Visserligen säger jag ja tack till storstadskänslan som maximalt kapacitetsutnyttjade (överfulla) tunneltågsvagnar ger, men samtidigt nej tack till trängselns ångande värme óch omöjligheten att läsa tidningen....

Citykänsla och småstadsliv.

I lördags flyttade jag och min fru till vårt nya hem vid Sockenplan mitt i SoGlo. De första intrycken, baserade på en kvällspromenad och observationer från en flyttkartongsbelamrad lägenhet, ger vid handen att det är en mångfacetterad stadsdel vi bosatt oss i. De skarpa blixtarna från metallhjul bromsande mot räls och de susande, regelbundna, vibrationsljuden genererade av de blå vagnar som passerar snett över oss, bryter effektivt (var 10:e minut eller så) - illusionen av en lugn småstad.